I början på april var matte och jag ute på äventyr en solig eftermiddag. Jag älskar skogspromenader, så jag följer gärna med när matte går en runda. Det brukar mest bli på sommarhalvåret, men här kommer bilder från en vintrig vårpromenad.
- Men matte, ska vi verkligen gå längre hemifrån? Nu ser jag inte huset längre... Och vi brukar ju inte gå åt det här hållet.
I vanliga fall går vi in i skogen bakom trädgården. Där hittar jag perfekt vilka stigar vi ska gå, så då brukar jag springa i förväg. Men den här gången gick matte nedanför tomten där det fortfarande är en massa snö.
- Blir det en bra bild om jag står så här lite nonchalant med ena frambenet framför det andra?
Som ni ser sjunker jag dessutom ner i snön med tassarna. Så matte fick gå i förväg och jag traskade efter i hennes fotspår i snön.
Men det fanns gott om upptrampade stigar här. Det var inte människospår, utan stora ÄLGAR och en del rådjur som har gått här. Vi såg massor av älgspår och älgspillning. Matte funderade nästan på att börja plocka och sälja älgspillning till tyska turister... De köper visst sånt.
Jag kollar väldigt noga överallt. Tänk om vi möter en stor älg. Vad ska vi göra då? Jag är ju en morsk Tiger, men ändå... Undrar om det räcker att jag morrar?
En bit bort i skogskanten hittade jag en sten med mjuk mossa som var perfekt att sitta och spana på. Och det var ingen snö alls på den!
Där satt jag både länge och väl och spanade ut över gläntan. Ser ni mig?
Det var jätteskönt där i solen och när jag sträckte lite på mig...
...så hade jag en väldigt bra utsikt över gläntan. Om ett tag när löven slår ut kommer man inte att se så mycket här, eftersom det växer en massa sly, men nu var det perfekt.
Alldeles intill står det en JÄTTESTOR tall. Den är så stor...
...att det behövdes två bilder för att hela tallen skulle synas. Molnet på himlen ser nästan ut som en mössa av snö på tallens krona.
Jag hade svårt att slita mig från den här snårskogen där snön redan hade försvunnit. Matte lockade och pockade, men det fanns ju så mycket som jag var tvungen att undersöka så jag ignorerade matte helt. Många spännande dofter kommer fram så här års. Till slut tröttnade matte och ville gå hem igen. Eftersom hon inte litade på att jag skulle hitta hem försökte hon fånga in mig, men hon fick hålla på ett tag eftersom det var så snårigt... Jag ville inte hem redan, så jag morrade lite åt matte när hon fick tag i mig. Det gillade hon inte... Men hon var snäll och bar mig en bit förbi den djupaste snön. När vi var inne på våra vanliga skogsstigar släppte hon ner mig igen, för därifrån vet hon att jag hittar hem. Och både jag och matte var nöjda trots allt.
Den här veckan har våren kommit på allvar här. Snön smälter, vi har haft riktigt vårregn och just nu stormar det med sydvästliga vindar. Då flyger
sångsvanarna vidare norrut, så nu är svansäsongen nästan över vid sjön
Tysslingen. Jag tycker att det är kul när det blåser, för jag hör så mycket spännande då. Jag har svårt att slita mig och komma in på kvällen.
Mjau från Tiger