Brittsommaren den här veckan har varit varm och skön, dessutom ganska solig. Trots det har naturen fått ett gyllene höstskimmer.
När man tittar ut från sovrumsfönstret (
där det ska vara en balkong) har träden ändrat färg och är nu gulbruna. Kilsbergen, som kallas "De Blå Bergen", skymtar mellan träden i bakgrunden.
På den här bilden, som är tagen för bara ett par dagar sedan, var träden lite gulare.
Matte gillar hösten när det är så här varma och gyllene färger överallt i naturen. Så medan matte var förkyld och var hemma tog vi små promenader här i tassemarkerna för att se och njuta. Ni kan få följa med...
Vid dammen lyser solen så att eken skimrar gyllengul.
Min
grå kattkompis sitter alltid på vakt där, men snart är det nog dags att han flyttar in för säsongen.
Samma träd som på de första bilderna, men med dammen i förgrunden. Härliga färger!
Nu vet jag varför matte gillar de här höstfärgerna! Ser ni att det är mina färger? Så här års är jag nästan kamouflagefärgad... Här spanar jag på våra andra husdjur...
...hajen och guldfiskarna. Nåja, hajen är en flytande termometer som guldfiskarna har fattat tycke för. Där intill växterna och hajen står de gärna stilla när de vilar. Kanske vill de veta hur varmt det är i vattnet? Förra veckan när det till och med var is en morgon på dammen höll guldfiskarna till nere på djupare vatten, men nu i brittsommarvärmen har de kommit upp till ytan igen. Ser ni att guldfisken närmast hajen har nästan likadana ögon som den?
Visst är de tjusiga,
Goldie och Wanda? Vackert även med speglingen i vattnet av blomvassens fröställning.
Det här är den stora björken som
speglade sig i dammen.
Vi har nu gått nedanför dammen och ser stenmuren i sluttningen bakom dammen. Man anar
rosenbågen av armeringsjärn till vänster.
Om vi tittar åt höger ser vi den lilla bevattningsdammen och bäcken. Fast husse har redan tagit in cirkulationspumpen inför vintern, så bäcken är torrlagd nu. Längre bort blommar
höstfloxen fortfarande i trädgårdslandet. Bakom ser man växthuset och ett av sommarens projekt som vi måste titta närmare på en annan gång.
Tittar vi lite högre upp och till höger så ser vi den gyllengula eken igen. Fast man skulle nästan kunna tro att det är en tall med eklöv...
Här står vi under ekens grenar och tittar bort mot växthuset igen.
Om vi går en liten bit och sedan vänder oss om, så ser vi eken där i skogshörnan bakom minitujan(!). Tujan är numera så stor att den inte får plats på bild, så någon "mini" är den då rakt inte.
På framsidan av huset har gulplommonträden snart tappat alla löv, som nu ligger så fint där på gräsmattan.
Mjau från Tiger